Jag fattar ingenting

Som jag skrev tidigare ville inte min symaskin arbeta, maken felsökte via webben och fann att det behövde bytas en del i maskineriet. Funderade över om det var värt det eller om jag skulle leta rätt på en som funkade istället. Det visade sig att min mormor hade en som inte användes för tillfället (ärligt tror jag det var mååånga år sedan den fick sy) så den har flyttat hem på lån till mig. Så äntligen tog jag mig för att sy klart tröjan jag sydde när allt hände. Innan jag startar mormors maskin ordentligt ville jag ge den lite olja, hittade inte min flaska. Då tänkte jag ge min maskin en till chans. Vad tror ni den gör? Syr som den finaste lilla maskin man kan önska. Var det kanske oron för att bli övergiven när det flyttat in en yngre som fick henne att jobba? Vad det än är, är jag mycket nöjd att den funkar igen.

Mönster Burda 9614
storlek 104

Spinn träff

Jag och Signe tog oss till en träff med många andra rockande spinnare. Träffade många duktiga och erfarna, snappade upp några tips och råd, men framförallt hade vi en mycket trevlig kväll.

Jag har testar nu ull jag köpt från solängel. Förs ut är höst härliga färger i Wensleydale. Det tog ett litet tag innan jag förstod hur den ullen ville bli behandlad i mina händer men nu snurrar det på 

Den grå shetlands ullen har blivit till tvåtrådigt garn med effekt :)

Signe

Är lite smått förälskad i denna fina rock. Den har i alla år stått hos mina svärföräldrar, då vi fram tills nyligen bott ordentligt trångt har vi inte haft plats för en rock. Nu när vi har mer plats och svärföräldrarna skall minska sin boyta kunde den flytta hem till oss. Tidigare ägare var Signe, min svärfars faster. Så av mig kallas rocken numera Signe.

Vackert och mjukt nött.

Bara för att jag kan det där med att snurra slända var det inte en ren självklarhet i att snurra en rock. Via Mari fick jag kontakt med Gunilla, som lämpligt höll en kurs i kardning och spinning. Jag hakade snabbt på, väl där och med lite justeringshjälp av Gunilla snurrade snart Signe på och ja då upplevde jag det inte helt olikt att spinna som på slända.

Denna lilla härva har jag kardat och spunnit. Då jag tyvärr bara har en spole så nystade jag upp det entrådiga på nystpinnen, fick då två ändar, en från insidan och en från utsidan, och satte hjulet i snurr i motsatt riktning och fick ihop det något sånär ok. 

Då jag inte har några kardor (besökt ett par loppisar förra veckan men inte funnit några, någon som har ett par till övers?) och inte tagit mig för att knacka på hos grannen för att fråga när de skall klippa sina får. Köpte jag grå shetlandsull av Gunilla (vill öva lite mer innan jag går loss på det jag har kvar från Solängels ull). Gunilla hade även en spole som passade Signe, den har jag fått låna. Nu sitter ca 50 gram på vardera spole och jag väntar på nästa träff hos Gunilla och hoppas jag kan få tvinna ihop de två på en tredje spole.

Foliage hat

Som jag har skrivit tidigare har jag som mål att främst använda mig av garnet jag har i mina lådor och inte köpa nytt i första taget. Rotade runt valde ut garn, bestämde mig för att göra en mössa, letade runt på Ravelry och fann ett lämpligt mönster Foliage Hat. Snabb och rolig stickning, tyvärr så blev passformen i resåren för slapp när jag tvättade mössan. Den sitter på bra, men den satt bättre innan tycker jag som gillar när öronen får det varmt och gosigt. Den är dock detta redan flitigt använd.

Garn: Drops Karisma, 100% ull superwash
Stickor 3,5 och 4
Mönster: Foliage Hat av Irina Dmitrieva.
Till uppläggning använde jag tubular cast on.

Minsta möjliga ansträngning

Jag har hunnit sy lite innan maskinen gav upp. För säkert tio år sedan fyndade jag jeans när en butik skulle stänga. De såldes ut för 10 kr/st och jag köpte tre stycken. Okej, ett par jeans är väl inte så mycket tyg, jo om benen är ordentligt vida, då kan man använda dem till något annat. I detta fall fick ett byxben bli till en kjol. Dottern sov och ta mått på henne där i sängen gick inte så jätte bra, så jag måttade mot en av hennes andra kjolar istället. Sedan satte jag i resår som går att justera, så löste jag det hela utan att ha hennes mått.

Nej, vårt nya hus är inte snett och vint, det är hrm, fotografen som inte hade full koll på allt.

Dessa två sömmar var de enda jag behövde göra.

Dottern tyckte att midjan passade bra som den var, så justering av resåren behövdes inte.

Viljan att sy färdigt gick i kras.

Pust, luften gick ur mig. Skall det vara så tråkigt att denna fantastiska maskin har gjort sitt?Hon funkade så fint tidigare i veckan, men igår och idag har hon inte velat göra det jag bett henne om. Maken sökte runt på nätet och fann vad som felas henne. Får se om han kan finna ut om det är lönt eller möjligt att laga.

Superhjälte

Barnens kusin fyllde två och jag hade fått höra att mantel är populärt att leka med. Så jag letar bland kartongerna efter lämpliga tyger och finner vad jag behöver. När presenten packas upp sägs det med glad stämma, "åh Super snälla silver Niklas". Då inser jag att färgerna stämmer bra med Super Snälla Silver Sara, (för er som inte har småbarn, det är en superhjälte som går att se på Bolibompa).

Super snälla silver Niklas hade inte tid att stå stilla för fotografering, så Viktor ställer upp.

Det går fort när man skall rädda någon som behöver hjälp