Signe

Är lite smått förälskad i denna fina rock. Den har i alla år stått hos mina svärföräldrar, då vi fram tills nyligen bott ordentligt trångt har vi inte haft plats för en rock. Nu när vi har mer plats och svärföräldrarna skall minska sin boyta kunde den flytta hem till oss. Tidigare ägare var Signe, min svärfars faster. Så av mig kallas rocken numera Signe.

Vackert och mjukt nött.

Bara för att jag kan det där med att snurra slända var det inte en ren självklarhet i att snurra en rock. Via Mari fick jag kontakt med Gunilla, som lämpligt höll en kurs i kardning och spinning. Jag hakade snabbt på, väl där och med lite justeringshjälp av Gunilla snurrade snart Signe på och ja då upplevde jag det inte helt olikt att spinna som på slända.

Denna lilla härva har jag kardat och spunnit. Då jag tyvärr bara har en spole så nystade jag upp det entrådiga på nystpinnen, fick då två ändar, en från insidan och en från utsidan, och satte hjulet i snurr i motsatt riktning och fick ihop det något sånär ok. 

Då jag inte har några kardor (besökt ett par loppisar förra veckan men inte funnit några, någon som har ett par till övers?) och inte tagit mig för att knacka på hos grannen för att fråga när de skall klippa sina får. Köpte jag grå shetlandsull av Gunilla (vill öva lite mer innan jag går loss på det jag har kvar från Solängels ull). Gunilla hade även en spole som passade Signe, den har jag fått låna. Nu sitter ca 50 gram på vardera spole och jag väntar på nästa träff hos Gunilla och hoppas jag kan få tvinna ihop de två på en tredje spole.