Bella

Ja, vad skall man säga, tokiga älskade unge. Att få henne att ställa upp när kameran kommer fram är inte svårt, att sedan få en bild utan allt för mycket sudd är desto svårare.

Koftan heter Bella och är stickad i Alpacka, knapparna har hon själv valt. Jag stickade ärmarna lite för långa och hoppas att koftan kan passa henne även nästa vinter.

Garn: Drops Alpacka, 100% alpacka

Stickor nr 3,5 och 4

Mönster: Bella, ur häftet Barnstickning på stickor 3,5-4

av Lene Holme Samsöe

Nytt år och ny uppläggning

Idag kom nya maskor upp på stickorna. Planen är att beta av garn från gömmorna, så efter en dykning i lådorna beslutade jag mig för detta tvåtrådiga ullgarn och strumpstickor nr 3...

Koftan jag påbörjade i November (oj, inser att jag varit sysselsatt med annat) är färdig, den väntar nu på ett bad och knappar. Så jag hoppas få bjuda på bilder av den inom kort, 

Äntligen

Äntligen har vi fått internetåtkomst, vilket gör det (för mig) enklare att blogga och kolla in andra bloggar.
Äntligen har jag haft lite ledigt (hela tre dagar på raken), efter en intensiv jobbperiod.
Äntligen har minst hälften (sanningen är att det är fler) av kartongerna plockats upp.
Äntligen har jag tillåtit mig att luta mig tillbaka några korta stunder och jobbat några blygsamma varv på raggsockorna.
Nu längtar jag bara till att jag skall ge mig tid till att yoga, sticka mera och njuta av vintern.

God fortsättning

Juletider

Juletider brukar innebära att jag stickar någon julklapp, men i år går tiden åt till annat.

Flytten har gått och det står kartonger nästan överallt. De är noga uppmärkta så jag hoppas att jag hittar fram till min som är märkt med stickprojekt i mellandagarna.

Nästan att jag blir yr

I väntan på ett extra nystan till dotterns kofta som nästan är färdig kör jag ett par raggisar. Tur att det är en stickning som går av sig själv utan att direkt behöva titta på den, för det är nästan att jag blir yr när jag tittar på garn och socka.

Inger

Vantar stickade för mig, men då jag fick något knasigt problem med mitt vänstra pekfinger efter det att jag stickat första blev vante nr två större (med svullet och oböjligt vänsterfinger var det svårt att hålla rätt trådspänning, men sticka gick). Första repades och stickades om, även den med det svullna pekfingret, så det slutade med att vantarna är för stora för mina händer. Men jag finner nog någon annan de kan passa på. Garnet var redan innan tvätt mjukt men efter tvätt jättemjukt!

Garn: Sandnes Garn, Lanett superwash 100% merion ull.
Garnåtgång 68 gram
Stickor 2,5 mm
Mönster: Ingers vantar ur boken Varma tumvantar och några sockor av Eva Trotzig

Frågan är vilket som är mönstret, det röda eller det grå? Svaret är nog upp till var och en att avgöra.

Halskrage och halsont

Dotterns krage är färdig. Likt vantarna jag nämnde tidigare så var det trögt att komma mig för att göra det sista på kragen också. Idag maskade jag så äntligen av den och sydde ihop kanterna, det gick ju fort, varför skall man skjuta på saker? Lite nervös är jag när det gäller saker som sitter kring halsen att de skall uppfattas som kliande. Det första tösen sa när hon fick på sig den var "den sticks". Den känslan måste snabbt gått över för tre timmar senare när vi skulle äta middag satt den fortfarande på.

Garn: Drops Meriono Extra Fine.
Garnåtgång; 106 g av det vita, 30 g rosa.
Stickor nr 4
Mönster: Andra hållet, ur boken Sticka halsdukar kragar snibbar! Av Ann-Mari Nilsson

Det halsonda står jag för, fast halsont är det inte så mycket, min röst är det däremot värre ställt med. Den var som bortblåst igår, vilket innebar att jag fick hålla mig tyst hela dagen. Som ni vet var detta svårt för pratglada mig (okej, några enstaka ord pressade jag fram). Mer röst fanns det idag, så jag hoppas att den snart är tillbaka helt så jag kan snacka på som vanligt.