Halskrage och halsont

Dotterns krage är färdig. Likt vantarna jag nämnde tidigare så var det trögt att komma mig för att göra det sista på kragen också. Idag maskade jag så äntligen av den och sydde ihop kanterna, det gick ju fort, varför skall man skjuta på saker? Lite nervös är jag när det gäller saker som sitter kring halsen att de skall uppfattas som kliande. Det första tösen sa när hon fick på sig den var "den sticks". Den känslan måste snabbt gått över för tre timmar senare när vi skulle äta middag satt den fortfarande på.

Garn: Drops Meriono Extra Fine.
Garnåtgång; 106 g av det vita, 30 g rosa.
Stickor nr 4
Mönster: Andra hållet, ur boken Sticka halsdukar kragar snibbar! Av Ann-Mari Nilsson

Det halsonda står jag för, fast halsont är det inte så mycket, min röst är det däremot värre ställt med. Den var som bortblåst igår, vilket innebar att jag fick hålla mig tyst hela dagen. Som ni vet var detta svårt för pratglada mig (okej, några enstaka ord pressade jag fram). Mer röst fanns det idag, så jag hoppas att den snart är tillbaka helt så jag kan snacka på som vanligt.